Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 137 -s
Med vingad fot min anblick; sjelfva glädjen,
Så högljudd annars, stämmer ned sin röst
Till stilla böner, då min nejd hon nalkas;
Och först, i fjerran, sen hon gått förbi,
Får hon sin sång och sina löjen åter.
Förut, hur annorlunda var ej allt!
Glad, som en efterlängtad majdag, kom
Jag då till oskuldens och fröjdens lekar
Och hvar som helst, jag gick vid Minnas arm,
\ fältets dager, eller parkens skymning,
Församlades, af bygdens muutra barn,
En menlös skara, som sin ringdans knöt
Omkring vår kärlek, eller vid vår lycka
Sin egen, anspråkslösa lycka band.
Skall ej engång ett skuggspel af hvad då
Var verkligt, unnas mig ännu af lifvet?
År banan mörk, så långt den an må sträckas?
Jag frågar hoppet, som i storm och natt,
Så ofta tröttat sina vingar redan,
Och återkommit tröstlöst, som det for.
O, höge Allmagt, brutit har ditt barn;
Låt straffets åskor öfver menskan ljunga.
Hon bröt för jordens skänker; tag hvad jorden gaf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
