Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 151 -s
Och väcks af nästa morgon, men ej mer
Till en förgänglig dag.
Det bodde nyss
En himmelsk frid i mitt förtärda hjerta,
Och glädjen spridde der sitt ljus ännu,
Lik höstens sena sol, som någongång,
Minutligt, ödelagda fält förgyller-,
Men plantor, ack, som vissnat längesedan,
Begynna åter blicka opp, bedragna
Utaf en härmad vår, tills snart ett moln
Förskingrar deras hopp, och haglar ner
En skur af stela dödar på de späda.
Så, milda känslor, J, som skjutit åter
En dverglik grodd i den betrycktes barm,
Skall snart, kanske, ert matta lif förstöras.
En dyster auing sveper ren sitt flor
Omkring er himmel, ack! om några stunder,
År allt, måhända, mörkt igen, som förr.
Men tyst, en sång!—Hvad menskligt väsen dväljs,
Som jag, bland klyftorna i ödeskogeu?
En glädtig sång! Kanske af en förvillad,
Som återfunnit stigen till sitt hem,
Och skyndar, jublande, till barn och maka.
Den sälle! regnet faller kyligt ren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
