Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 152 -s
Och natten andas kalif, men ack, hur lätt
Skall icke färdens långa möda glömmas
I hvilobädden af en älskad famn!
Der syns ju glädjesångerskan! — men ack,
Hvad strid emellan hennes sång och väsen!
Lik bäcken, som sin muntra stämma höjer,
Fastän den, bruten, mellan klippor går;
Så tycks ock hon, på lifvets fröjd bedragen,
Förvirrad, krossad, sjunga sällhet än.
Se denna glesa krans af vissna rosor,
Som fängslar hennes spridda hår, — hvar fläkt
Slår bort ett gulnadt blad af dem, liksom
Ett oblidt ödes lätta vindar slita
Förhoppningar ur en förkrossad barm.
Se hennes anlet, likt en höstligt källa,
Af stormar grumlad, öfverhöljd med spillror
Af en förhärjad blomsterverld; ännu
År himlen dock ej jagad ur dess spegel.
Så hvilar äfven der i hennes anlet,
Ibland förstörda drag, en stämpel än,
Som är mig känd, som jag förut har älskat. —
Kom närmre, vilda tärna! Minna blickar
Sin kärlek än ur ditt förgråtna öga,
På dina kinder syns en skymt ännu,
Af rosengårdarna på Minnas kinder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
