- Project Runeberg -  Dikter /
153

(1830) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 153 -s

Fast sorgen bredt sin vinter öfver dem;
Hög hvälfs din panna, såsom Minnas panna;
Din röst är hennes, och din barm är hennes,
Kom, låt mig känna om ditt hjerta slår
Så högt, så brinnande, som hennes hjerta.
Kom, kom!–

Ha! milda himmel, det är hon!
J pulsar! svallen vildare än hafvet,
Att fasan ej må isa edra böljor.
Ja, det är hon! Förnuft, släck ut din lampa,
Den lyser opp en afgrund — samla, natt,
Från halfva verlden hit ditt mörker, fallen
J klyftor! öfver oss och oss begrafven! —
Vansinniga! i denna fasans nejd,
I denna stund af skymning och af hvila,
Då sorgen sofver, och då glädjen drömmer,
Hvem söker du?

Hon.

Ha! ja, hvem söker jag?
Jag söker hår min älskling, och han svarar
Från alla gråa klippor, då jag sjunger.
Hör, hör! en stämma der, en der, en der,
Den sista är så långt, så långt, att jag
Ej hinner honom mer, sen dit han flydde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrdikter/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free