- Project Runeberg -  Dikter /
154

(1830) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 154 -s

Hör! hör! nu ar han åter nära — nu
Der längre — nu så låugt, att knappt han höres.
O, ve! hvi flyr han? Hvad har jag väl brutit?
Och har jag brutit, vill jag allt försona.

Han.

Du gråter, gråt ej, qvinna! låt din tår
Ej fraktlöst falla vid ditt ödes fötter;
Det ser ändå ifrån sin höjd på dig,
Som solen på den lilja, han förbränner.
Var glad, Din älskling kommer då igen;
Nu vill han icke komma, då du gråter.

Hon.

Då skall jag le. Jag log nu nyss också,
Och sjöng af glädje, ty han var så nära.
Han svarade från denna liäll. Hvar är han nu?
Jag kom, och fann blott dig —■ men såg du honom?
Och ägde han en vänlig helsning ej,
Att lemna qvar åt mig, förrän han flydde?

Han.

Han sade, att, då nästa morgon gryr,
År han tillbaka hos sin trogna fligka,
Och skiljs ej mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrdikter/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free