Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Och ren i närmsta skog såg jag ett par
Af turturdufvor. I den glesa toppen’
Af ett förtorkadt träd, de suto båda
Med näbb vid näbb, men rundt omkring var lugn.
Jag stannade; för mig var skådespelet
Så outsägligt ljuft. En glädjetår
Steg i mitt öga; men den hann knappt falla,
Förrän en hök kom obemärkt och tog
Den ena dufvan; — under klagoljud,
Försvann den andra, bäfvande bland träden.
Med smärta såg jag efter höken — han
Flög med sitt byte till ett annat träd,
Der satt hans maka, begge delte dufvan,
Och sen de mättats, smekte de hvarandra;
Och jag blef tröstad åter, ty jag såg,
Att kärlek fanns, och allt var lugnt kring den.
Då ljöd ett skott — den ena höken föll,
Den andra flydde, bäfvande, i skogen.
Med vrede slog jag ned min blick, och tänkte:
Här mördas kärleken, det finns likväl
En ort, der idel goda hjertan klappa,
Der skall jag finna hvad jag söker, der
Förföljs ej kärleken, men ler och skyddas.
Så tänkte jag, och lättade min fot,
Att vandra dädan — under foten, se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
