Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 160 -s
Ocli tigger för sitt rika fullhorn än
Den sköna skatt, hon nödgas sakna — friden.
Hon.
Och huru döden fattar lyckans hand,
Och för den blinda, som en trogen vän,
Tillbaka genom verlden, genom tiden,
Och fyller bristen, då hon gett, och sår
Försoning i de fel, som hon begår.
Så vill jag drömma på ditt kuä, du gode,
Du ende, som ej skymfade den svaga,
Ej återstötte, utan skydd och tröst,
Den skyddbegärande, den öfvergifna.
Ja, jag vill drömma lugnt uppå ditt knä,
Så lugnt, som stjernan i en sommarhimmel.
Som hjertat drömmer i sin barndomsverld.
Din lön är färdig: Du är Dödens engel,
Och du behöfver skatter, för att älskas
Af jordens barn; tag hvarje tår, jag gråtit,
Tag alla suckar, dem jag gjutit har,
De äro perlor nu och diamanter,
Som möta dig, hvarthelst du styr din fard.
Men der en fridlös enka klagar sen
Bland bleka barn, som ropa efter bröd,
Och der kring bårens rand sig nöden lägrat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
