- Project Runeberg -  Dikter /
172

(1830) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 172 -s

Sa länge Minnas hjerta klappar der.
Vid henne skulle du din frihet fängsla,
Oemotståndligt till din afgrund dragen,
Lik fågeln, som af ormens blickar snärd,
Med öppna ögon i hans eldgap flyger.
Du skulle fly till Minnas famn, och der
Ett vittne bli till sinnlighetens segrar,
Då hon, lik fablemas Maenad, berusad
Af vällustbägarns gift, förglömt sig sjelf,
Och jublande, i nattens stund, på ett
Förhatadt altar kärleksoffer tänder!
Nej, bättre vore, att i klippans barm
Ett evigt fängelse för dig bereddes,
Dit ingen skymt af jordens bilder hann
Och intet ord af hoppets falska löften.

Så äger då ej engång du, den hela
Förblödda jordens sista, glada tröst,
Du fristad, vid hvars portar slafven lägger
Sin börda ned, och Konungen sin krona,
Du fridens tempel för en verld, du hamn,
Dit lifvets alla trötta segel sträfva 5
Så äger då ej engång du, o graf!
Ett läkemedel för mitt arma hjerta.
Välan, jag vill fördubbla mina qval,
Vill sjelfmant samla smärtans alla vapen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrdikter/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free