- Project Runeberg -  Dikter /
177

(1830) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 177 -s

Att tänka liur lion hvilar lugnt liär nere,
Och hur jag sjelf skall snart få hvila lugnt.

Du sofver Minna ? nej du sofver ej! —
Ditt hjerta sofver, men din ande vakar,
Din skuggbild är det, som så kärligt ser
Ur hvarje blommas daggbestänkta öga;
Med fågelsången, som ur parken skallar,
Melodiskt blandad, når din röst mitt öra;
En hviskning sänder du i hvarje fläkt,
Ett budskap med hvar sky, der oppe tågar;
Och jag förstår din vink, och lyder den.

O! hvad år sorgen, på hvars altar vi,
Nattvandraude i stoftets dalar, offra?
Och denna här af mödor och bekymmer
Och qval och fasor, som förtära sinnet,
Hvad äro de? — en tropp af skuggor blott,
Phantomer, verkliga för tankens öga,
Så länge han i mörkrets rike dväljs;
Men toma, utan varelse och kraft,
Så snart ban mäktar sig mot ljuset svinga.
Ej utom grusets räcka ödets gränser;
Och menniskau, som är på jorden jord,
År himmel genast då hon är der oppe.
Hur ser jag icke nu med ömkan neder

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:35:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlrdikter/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free