Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickans klagan.
(En Finsk Runa. ’)
Aldrig gå de ur mitt sinne,
Ur mitt minne plånas aldrig
Dessa hulda, ljufva dagar,
Då jag sjöng, ett barn till ålder,
Qvittrade, som liten flicka,
Med den muntra fågelns glädje,
Lärkans glädje, som med vingen,
Nära molnens barm i höjden,
Fri och lätt och sorglös leker.
Hjertat fritt ifrån bekymmer,
FlÖg jag förr som vinden flyger,
*) Bland de talrika sånger, som utgöra Finska poesiens stolthet
ocli ära, torde väl denna runa med allt skäl kunna furas. Jag
har vid öfverflyttandet af detla herrliga stycke till Svenskan,
rJnt samma kàuslor, som den, hvilken säker upptaga och
om-planlera en blommande vàxt ur en jordman i en annan. I
hvarje stund har jag fruktat alt skada de veka rätterna, alt
jag sä m» såga, och de sköna hladen, och misströstar om
att hafva kunnat freda dem från alltför fursturande spår af
min hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
