Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då naturen lik en söndag tiger,
Kommer ensam, osedd, snabb som pilen,
Och slår ned i skogsjöns famn, en planta
Rör sig ej, ett barr ej, lugn står tallen,
Lugn står blomman på den branta stranden,
Lugnt är allt, och endast djupet sjuder;
Så, då sången slog den unges sinne,
Satt han stum, orörlig, sluten, bortskymd,
Men hvart ord dref bloden ur hans hjerta.
Qvar han satt hos flickan hela qvällen,
Gick till hvila, då de andra gingo,
Tycktes somna, förrn de andra somnat,
Men långt förr än någon annan vaknat,
Ren vid första glimt af morgonrodnan,
Smög ban obemärkt ur stugan ensam.
Dager blef, och solen steg på hvalfvet,
Men blott tvenne väcktes nu i torpet,
Stugan reddes, morgonbrödet frambars,
Men blott tvenne stego fram till bordet,
Middag blef, och ingen tredje syntes.
Utan moln var an den gamles panna,
Utan tårar än hans dotters öga,
Men till hvila, fast af söndan manad
Gick vid slutad måltid ingendera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
