Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 10 —
Då steg jämmern öfver damm och bräddar.
Nu emellan tvänne ystra hästar
Bands den ädle herden, dittills skonad,
Att till fots den vilda ryttarn följa.
Kort var domen, inom några stunder
Skulle handen domna, foten svika,
Och hans hvita lockar sopa stoftet.
Ensam stod den gamle, upp mot himlen
Såg hans öga, som mot himlen skådas,
Då på jorden allt är natt och mörker.
Pris och ära! då var hjelpen närmast;
Han, som föddes lik en flägt på beden,
Molnets broder, se, en ljungeld vörden,
Slog han ned, och krossad låg förlyckarn.
Här jag lefvat nu med likars bistånd,
Som en rotlös gran mot andra fallen,
Tung för mig, en börda för min nästa,
Lifvets gåfva vill dock än jag skatta,
Om från striden nära kyrkan hållen,
Än med seger .hem den ädle kommer."
När den gamle hört det sista ordet,
Gick han ut, som om från glöd han ilat,
Aftonrodnan var dock bleknad redan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
