Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 67 —
Då stod den sorgsne fadren upp. I
skyndsam farel
Till Agnes gick lian, af förtrogna vänner följd,
Och bad för sonens kärlek om förbarmande.
Men stilla svarade den ädla flickan så:
"Tilltro mig ej en känsla, som ej höfves mig,
Som med en annan längesen förlofvad är."
Och Lucius Verus vände sig till vännerna:
"Så ung, så späd,och ren en annans!"sade han,
""Hvem är ban, hvar att finna, att med hotelser,
Med löften eller qval, jag honom tvinga kan,
Att den beundransvärda flickan öfverge."
När ingen nu förmådde nämna älskarns namn,
Framstod Rutilius, Prokonsulns skrifvare,
De Christnas hätske ovän, och begynte spotskt:
"Ej första gången hör jag ord, som hennes nu,
Jag hört dem hvarje gång jag öfver Christna
dömt.
Vid Hercules! hon är af denna blinda sekt,
Som menskor hata, som de sälla Gudar sky,
Och vilseförd af Galileens svärmare
Har den på korset döde hon till älskling valt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
