Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 101 —
Glödt och rodnat, hennes kinder eldat,
Alla liljors strålar sammangjutit
Hennes blick, och hela blomstergården,
Mer förklarad blott, stått fram med henne. —
Så förtäljs det. Jag har sport och frågat
Hvem han varit, ynglingen från Delos? —
Kallinikos son, så har man svarat.
På den unges kinder syntes stora
Tårar nu. "O fader,5’ så han sade,
"Nämn ej namn, som längst af jordens toner
Susat i mitt öra; jag har glömt dem,
Låt mig glömma, låt mig hata minnet
Af mitt toma nattlifs skuggestalter."
Men den gamle talte full af allvar:
"Yngling, hata ej din ungdoms skola,
Nyktosdalen och dess minnen icke;
Höga läror skrefvos för ditt hjerta
Der i bilder, dunkla, späda, svaga.
Se dig kring i verlden! o, hvad "ser du?
Öfverallt Försonarns blomsterrike.
Mörkt för den, som blindt till honom stormar,
Är det klart och öppet för det öga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>