Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— \ 19 —
detta, då log- du ocli frågte mig, hvilkendera
var vackrare, jorden eller himmelen ? Det var
din himmelska och oskyldiga fråga, mitt barn,
cch jag mins den än." — Jag var rörd, och
trodde mig hafva träfiat Rosas hjerta; men
hon tog min hand och sade lugnt: "de voro
mina ord i sömnen, min far, glöm dem
sedan jag vaknat."
Ännu en gång bröt jag tystnaden och
fortfor: "Icke ord i sömnen, Rosa; en lofsång
var det, sådan som englar sjunga, ty englars
gudstjenst är en glädje öfver någonting skönt
och sannt. Då kunde din känsla fatta
skönheten ännu, och sanningen låg klar för dina
ögon, ty den strålade emot dig från
skaparens bela verld, och jorden var dig då ljuf
såsom himmelen, livad äger du nu i stället
for hvad du förlorat och förskjutit?" —
Men mitt barn svarade mig med den
bittra frågan : "För skönheten af en fallen jord,
och för sanningen af ett förgängligt grus?" —
"För friden i din själ," fortfor jag utan
häftighet, "för oskulden i ditt hjerta, och för
kärleken till en mild natur?"
"Sorgen," sade hon, "öfver hvad jag då var,
ocli hoppet att dock icke blifva fortappad."
"Säg," fortfor jag och uppflammade,
"skenbilden af en afgud, som din egen tanke fostrat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
