Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 129 —
mor! Med strålande ögon, genomskinlig,
nästan förklarad blott om sin mor! Hon var
dock ett barn, ett spädt barn när hon miste
dön dyra, och dock minns hon allt. "Var
lion icke sådan ? Gick lion icke fridsam och
lugn bland dina blommor, skötte dem och
skötte dig och mig?" Frågor på frågor! O,
lion minnes med kärlek sin mor, och hon
glades åt att hon lefvat, som lion lefde. lion
är räddad! Vågar jag tro att hon–Jag
kallas in till henne.–
Tålamod, försakelse, hopp! Vi träffas ju
åter!
P. S. Tillståndet här ser ni af
medföljande annonce, den jag ber er hafva
godheten låta införa i någon tidning.
Hon hvilar nu på andra sidan sjön. Den
klara fjärden, som förut varit min fägnad, är
nu en svart, dyster graf, öfver hvilken mitt
öga sällan vågar sända en blick.
Dagarna äro tröga och enformiga. På
skymningen får jag vänta nästan från midnatt
till midnatt, det är årstidens skuld, och med
skymningen kommer icke alltid sömnen.
Sedan ett år tillbaka liar jag mer och
mer märkt att jag blir gammal, och med åren
aftaga krafterna, min herre, och med
krafterna lynnet, det är så naturens gång.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
