Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 32 —
Ser hur fattig han är i sin rikedom, utan
en vänlig
Hand, som det tunga lättar och ger det
lätta sin ljuf het,
Veknar jag nästan och blir alfvarlig och
ville for mindre
Håfvor än hans gå glad att hugna den
åldriges dagar.
Sådant är kärlek, toka, och sådant kallas att
älska.
Nämn mig då mer ej unga! En, ung hur
kunde ban väcka
Mera än kärlek också, om ban kom, som den
åldrige kommit,
Rik och förnäm och lockade mig att dela
sin lycka."
"Håh hå," suckade nu den vackra Johanna,
"förgäfves
Skattas ej guldet högt, då det allt kan
jemna i verlden,
GÖra den åldrige ung och en ung förlika
ined åldern.
Låt då gerna de ord, jag talte, försvinna med
vinden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
