- Project Runeberg -  Våra teater-förhållanden. Betraktelser och uppsatser /
133

(1870) [MARC] Author: Ludvig Josephson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Artisterne, Publiken och Kritiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

teatrarnes styresman, som i hans ställe skänker oss
— hvem? —

A andra sidan taga vi icke så noga om vi i
förtid, till och med för en debutants fötter, kasta
en eller två buketter och således ge nybörjaren
föreställning om att redan inta en ståndpunkt
liktydig med den routinerade, uppburne artistens, för
hvilken vi ej ha andra bevis på vår hyllning än
genom alldeles likadana buketter. På detta vis
bidraga vi att af de unga eleverna göra inbillska
nybörjare, som efter första försöket, om de ej äro
anspråkslösa och sansade, tro sig fullfardiga. Ej
heller ta vi så noga om vi med vårt bifall och våra
inropningar, tvert emot andra teaterbildade nationer,
i otid störa handlingen i ett drama eller en opra
genom täta inropningar för öppen ridå, förbjudna
på flere af Europas teatrar och hos vårt grannfolk
danskarne, der ej före aktslut inropning får äga rum.
Huru kan också intrycket af det sedda eller hörda
bli helt och oförfalskadt när man liksom sätter p
för handlingens följdriktiga utveckling genom att
t. ex. tvinga den förbannade sonen åter stiga in och
buga sig bredvid den rasande fadern, eller liket att
stiga upp och göra sin reverens medan likbärarne
göra sig redo att under gråterskornas skri bära det
till grafven? — Vår förtjusning har ofta ingen
gräns, ingen sans då vi midt i en ensemble eller
en aria, under några mellantakter i orkestern, eller
medan sångerskan hemtar andan, störa orkestern och
den sjungande med våra applåder, som öfverrösta
musiken och den ena eller andra parten bedöfvad
riskerar att icke falla in på rätt takt och i följd
deraf hela musikstycket hotar gå sönder. Det vore

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:36:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlteater/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free