- Project Runeberg -  Våra teater-förhållanden. Betraktelser och uppsatser /
135

(1870) [MARC] Author: Ludvig Josephson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Artisterne, Publiken och Kritiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fara värdt att ofta aldrig få sina öfverplagg och vid
eldsvåda är det knäppt tänkbart att ej någon olycka
skall inträffa.

Under en mellanakt är det tystare i salongen
hos oss än annorstädes. Det är nästan så godt som
tråkigt. Då skadar ej att väsnas litet. Hvilket lif,
hvilket prat i en italiensk eller fransk teatersalong
sedan ridån fallit! Då tecknet till aktens början
gifves, blir liksom genom ett trollslag åter tyst och
ingen vågar, med risk af att bli visad på dörren,
störa de spelande eller åhörarne. Jag vill anföra
några exempel på fransmännens aktning för teatern
och sig sjelfva, som jag upplefvat i Paris:

Kort efter Napoleon III:s uppstigande på
thro-nen, annonserades på hans befallning »Wilhelm
Tell» med trehundra personers förstärkt manschör
å Stora opran. Tilloppet af åskådare var oerhördt
för att bevista denna utpuffade repris, i och för sig
ganska medelmåttig, och för att se kejsarparet.
Trängseln på parterrn, der sittplatserna äro
onume-rerade, var förfärlig. En hvar som lyckades få en
plats behöll den naturligtvis, trots att de
inträngande så godt som stego öfver ens hufvud och
axlar och alldeles ej generade sig för att trampa
de sittande på knäna. Klockan var öfver åtta,
kejsaren anländ och orkestern uppstämde den briljanta
ouverturen. Man hade hunnit halfvägs med
densamma under fortsatt larm af de trängande och
trängde spektatörerne. På en gång utbryter ett
förfärligt tumult; några herrar resa sig, springa upp
på bänkarne och gifva tecken att de vilja tala;
publiken anbefaller orkestern att tiga och en talare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:36:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jlteater/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free