- Project Runeberg -  Albansk utmaning /
31

(1970) [MARC] Author: Jan Myrdal, Gun Kessle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal is still alive, as far as we know. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Att grunda ett rike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ämbetsspråk och kommandospråk och islam som ämbetsreligion.

Det osmanska riket erkände inga folk; inte heller det turkiska.
Och det är med full rätt som Kemal betecknas som Atatiirk.
Turkarnas fader. Först efter första världskriget kunde turkarna verkligen
bilda nation. Då förbjöds också ordet osmansk och ersattes av
turkisk. Då blev Turkiet turkiskt. Men de osmanska härskarna under
fjorton- och femtonhundratal hade sin epoks mest perfekta
erövrings- och ockupationsmaskin.

Osmanemas makt grundade sig på äganderätten till jorden. I de
länder de erövrade överförde de äganderätten till jorden —- oavsett
vem som ägde den — till sultanen. (Undantag kunde göras för små
piivadotter och för jord vilkens avkastning gick till religiösa
institutioner.) Sultanen förlänade jorden i personliga tjänsteförläningar,
militära och civila. Förläningen var bunden till tjänsten, den kunde
icke ärvas och icke säljas. Den som misskötte sin tjänst kunde förlora
sin förläning.

Bönderna hade brukningsrätt till jorden. De hade denna rätt
endast sålänge de betalade länsherren och utförde sitt pliktarbete.

I sultanens namn var den verklige jordherren alltså den osmanska
feodalklassen såsom kollektiv. De behärskade folken hade också att
betala blodsskatten; lämna osmanema barn som kunde uppfostras i
speciella kaserner. Dessa blev det osmanska väldets trognaste skydd.

Kommandoordningen var klar och enkel. Sultanen härskade över
riket. Under honom ämbetsman på ämbetsman i olika grader. När
detta system fungerade — det skulle så småningom förfalla — var
det en den mest effektiva form för kollektiv utsugning och ständig
ockupation.

Till en början införlivades Albanien icke med riket.

Det behandlades som ett vasallområde och de albanska herrarna
fick i stort behålla sina privilegier. Dc fortsatte också sina inbördes
strider.

Det kom att dröja innan Albanien utsattes för den osmanska
nyordningen. År 1402 hade den osmanska hären lidit nederlag mot
Ti-murs överlägset anförda trupper. Utanför Ankara hade sultan
Baya-zid och många av hans generaler tagits tillfånga. Sultanen avled i
fångenskapen, Timur drog sig tillbaka till Samarkand och sultan
Bayazids fem söner började strida om arvet. År 1413 hade tre av
sönerna stupat. Då besegrade den fjärde den femte och blev sultan
Mohammed I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:53:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jmalbansk/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free