- Project Runeberg -  Albansk utmaning /
60

(1970) [MARC] Author: Jan Myrdal, Gun Kessle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal is still alive, as far as we know. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dubbla misären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stenen i den osmanska makten.

Och tjänstesituationen förändrade karaktär. Den centraliserade
förvaltningen blev den centraliserade korruptionen. Det kostade
mycket att utnämnas till en hög post. Armenska och grekiska
bankirer finansierade paschoma. Med deras hjälp kunde paschan muta
sig till att bli utsedd på ett år till någon post i administrationen. På
detta år skulle den nyutnämnde paschan återbetala lånet — med
ränta — skaffa kapital för att muta sig till ännu ett år, bekosta
sitt dyrbara hushåll, lägga undan ett kapital för onda tider, säkra
arvingar och släktingar en förmögenhet. Korruptionen och
utsugningen sattes i system.

I teorin var den osmanska förvaltningen effektiv, skatterna låga
och jorden sultanens. I verkligheten däremot blev trycket på
befolkningen mycket stort. Mot slutet av sjuttonhundratalet gick ungefär
hälften av all produktion till skatter. Ur den feodala
militär-despo-tins sönderfall steg tre — intimt förbundna — parasitära klasser;
ocker-kapitalisterna, jordherrarna, de korrupta ämbetsmännen.

Nederlaget — det totala nederlaget — efter de långa och bittra
krigen under slutet av fjortonhundratalet hade inte bara inneburit
att Albaniens nationella enande förhindrats, landet ockuperats av
osmanema, jorden tagits i beslag och den dittills så mäktiga kyrkan
urholkats och fallit; nederlaget och den stora förödelsen hade också
kastat landet sekler tillbaka i ekonomisk och social utveckling.

Dock, i den osmanska administrationens förfall började åter en
jordägararistokrati utkristallisera sig. De som nyligen varit
tjänstemän som erhöll sin bärgning från sultanens jord började bli jordens
ägare och värnade sin rätt till sin jord.

Städernas antal hade minskat men i städerna arbetade åter
hantverkare och köpmän. I vissa städer specialiserade sig hantverkarna
-— smycken och vapen — och köpmännen lät frakta deras varor till
de större marknaderna.

Under sjuttonhundratalet hade hantverkarna blivit starka nog att
kunna återbilda gillena och välja sina åldermän och köpmännen
hade blivit storköpmän och albanska handelshus hade kontor i
Venedig och Trieste och handlade på Italien och Österrike.

De religiösa institutionerna stabiliserade sig. De kristna kyrkorna
fick inga nya själar, men de förlorade heller inga. De hade återtagit
sin funktion i samhället och var uttryck för sina jordägares
ideologiska intressen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:53:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jmalbansk/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free