- Project Runeberg -  Albansk utmaning /
62

(1970) [MARC] Author: Jan Myrdal, Gun Kessle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal is still alive, as far as we know. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dubbla misären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

feodala klasserna sjönk allt djupare och djupare i korruption och
reaktion över hela riket kunde den nya bourgeoisin aldrig inom riket
nå en sådan styrka att den förmådde genomdriva sina krav. Den var
själv redan rutten. Så blev reformerna pappersreformer,
bankrutterna blev statsbankrutter, de utländska intressena blev ständigt
mäktigare och Turkiet blev Europas ”sjuke man” vars existens tycktes
avhängig av makternas välvilja.

Albanien var en provins i detta sönderfallande rike. Det var
laglöst och otillgängligt. Stora områden var så osäkra att ingen
ämbetsman — än mindre någon resande — besökt dem på decennier.
Någon albansk nationalitet erkändes icke av turkarna. Albanerna
betraktades som delade i tre folk — alltefter religion — latinare,
greker, turkar. Någon undervisning i albanska språket tilläts inte.

Det var ett fattigt och efterblivet land. Den frihetsvilja som visade
sig i bergsklanernas envisa försvar mot varje inträngling sprang ur
en social misär så djup att blodshämnden och sedvanerätten ännu
bestämde människans handlande. Vid sekelskiftet år 1900
beräknades blodshämnden vara så omfattande att endast 75 % av
befolkningen dog i sotsäng. 25 % föll offer för blodshämnd. Stam mot
stam, klan mot klan, familj mot familj i generation efter generation.

Det var ett fattigt land. 6—7 % av jorden var odlad. Städerna var
isolerade. Mynt var sällsynta, handeln var mestadels byteshandel.
I norra Albanien härskade klanernas överhuvuden med oinskränkt
makt över sina underlydande. De härskade över liv och död och
egendom och deras ord var lag. Men de härskade i djupaste
fattigdom.

I södra Albanien var 95 % av befolkningen bönder. 4 % var
småhandlare och präster. 1 % var bejer. Dessa bejer innehade alla civila
och militära befattningar. De ägde all god jord. På deras ägor var
bönderna livegna. Men även de ”fria byarna” måste betala avgifter
till dessa jordägare.

Handelsmännen i byarna arbetade under skydd av den lokale
bejen. Handelsmännen fyllde också uppgiften att vara skrivare. De
var penningutlånare, ockrare; från dem stammade de rika
stads-familjerna.

Banditismen var vanlig. Banditerna arbetade i grupper om mellan
fem och tjugofem medlemmar under ledning av en hövding. De
övergick ofta till att bli gendarmer (säkrare inkomster och större
sportler), eller soldater; när det var svårt att få ut solden återgick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:53:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jmalbansk/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free