Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Makternas intresse och nationens renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ket lämnade kyrkan blev såväl utsugare som utsugna trosbröder. Det
fanns starka religiösa motsättningar i Albanien; men den ”albanska
frågan” kunde inte behandlas som en ”religiös fråga”.
Den nationella rörelsen i Albanien fick därför en egenart. Den
kom att rikta sig mot det turkiska förtrycket; men den blev inte
chauvinistiskt ”anti-turkisk”. Den nationella rörelsen i Albanien
kunde heller inte begagnas av den ena eller andra stormakten under
”religionens” eller ”rasfrändskapens” täckmantel.
Det är inte sant att en nationell rörelse är en nationell rörelse. Allt
måste bedömas i sitt historiska sammanhang. I Västeuropa var de
”nationella rörelserna” vid sekelskiftet redan uttryck för reaktionen.
England, Frankrike, Tyskland existerade redan som nationer. De
härskande klasserna i dessa länder undertryckte och utsög andra
folk. Konflikten mellan Frankrikes härskande klass ojch Tysklands
härskande klass var ingen ”nationell konflikt”. Bourgeoisin hade där
redan spelat ut sin historiskt progressiva roll.
På Balkan var den borgerligt-demokratiska revolutionen ännu
icke genomförd; den ”nationella rörelsen” var progressiv. Samma
slagord som i London, Paris och Berlin var ett vapen i händerna på
de rovgirigaste imperialisterna; samma slagord kunde i Sofia,
Durres och Sarajevo ha ett progressivt innehåll. På Balkan var
nations-bildningen historiskt nödvändig och socialt progressiv. Men den
olikartade utvecklingen i västra och sydöstra Europa speglade också
den olikartade ekonomiska utvecklingen. Den balkanska bourgeoisin
var svag och outvecklad. Den förmådde inte av egen kraft leda
denna nödvändiga revolution. Arbetarklassen var ännu inte i stånd att
ta ledningen. Det blev hovkamarillor, storgodsägare och reaktionära
kyrkofurstar som satte tonen och de imperialistiska makterna
utnyttjade denna lokala chauvinism för sina intressen.
I Albanien var bourgeoisin än mer outvecklad än i de andra
länderna; där kom därför klanhövdingar och feodalherrar att spela en
betydelsefull roll. Men den sociala basen för den nationella rörelsen
var de utplundrade bönderna, i Albanien som i de andra
Balkan-länderna.
De albanska intellektuella som i mitten av adertonhundratalet tog
upp de nationella strävandena gjorde detta i språkets namn. Den
första albanska läseboken publicerades år 1844. Arbetet på att
säkerställa det albanska språkets existens var ett svar på ett direkt hot.
Pan-slavismen och pan-hellenismen betraktade Albanien som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
