Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albaniens självständighet och den proletära internationalismen eller Branting och de albaniska stammarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men för albanerna handlade det om Albanien. Situationen var
desperat. Balkanförbundet ville Albaniens utplåning; att förena sig
med dem var omöjligt. Turkiet ville Albaniens undertryckande; att
förena sig med det var omöjligt. Därför hade de valda delegaterna
från alla delar av Albanien samlats för att överlägga vad som kunde
göras.
Albanerna ville varken utplånas eller undertryckas. Den 28
november 1912 beslöt delegaterna till den albanska nationalförsamlingen i
Vlora enhälligt att utropa Albanien som fri, suverän och oavhängig
stat. Ismail Qemal valdes till regeringens president. Efter beslutet
gick Ismail Qemal ut på balkongen och hissade det självständiga
Albaniens fana; Gjergj Kastriot Skanderbegs fana.
Direkt efter självständighetsbeslutet telegraferade han i kraft av
sitt nya ämbete till de sex europeiska stormakternas
utrikesdepartement och begärde att Albanien skulle erkännas som självständig stat.
Han förklarade också Albanien neutralt i Balkankriget. Samma
telegram sändes till Balkanstaternas utrikesdepartement.
Men stormakterna teg. Balkanstaternas arméer fortsatte
framryckningen över Albanien och de slagna turkiska styrkorna
omgrupperades för att gå till angrepp mot Vlora och göra slut på albanernas
regering och självständighetsförsök och till varje pris återställa lag och
ordning i landet.
Balkankriget var inte ett krig i någon avkrok. Det var en
förövning till första världskriget. Kriget hade en dubbel karaktär. Det var
på en gång balkanfolkens frigörelsekrig mot det turkiska förtrycket
och ett krig som fördes av reaktionära dynastier och rovgiriga
borgarklasser.
Den nationella befrielsen förvreds av feodal chauvinism och
långtsyftande imperialistiska intriger från Moskva, Wien, Berlin och Rom.
Och i detta komplicerade spel hade albanerna tvungits vända
vapnen åt båda hållen. Samma albaner som nyss kämpat mot turkarna
och erövrat Skoplje kämpade nu i den albanska landstorm som i
Shkodra försvarade sin hembygd mot de inträngande
montenegrinska och serbiska härarna. Men nu stod landstormen under turkiskt
befäl.
Den albanska självständigheten var en utmaning mot de
härskande chauvinisterna i Montenegro, Serbien och Grekland som redan
kommit överens om att dela upp landet sinsemellan. Den albanska
självständigheten var också en utmaning mot det turkiska väldet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
