Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albaniens självständighet och den proletära internationalismen eller Branting och de albaniska stammarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiendskapen mellan serber, bulgarer, rumäner och greker, utan också
varje övervåld mot de Balkan-folk som för närvarande befinner sig i
det andra krigslägret, nämligen turkarna och albanerna.
Balkan-ländernas socialister är därför förpliktade att bekämpa varje angrepp mot
dessa folks rättigheter och gentemot den lössläppta nationella
chauvinismen proklamera förbrödring av alla Balkan-folk, inberäknat
albanerna, turkarna och rumänerna.”
När man läser Hjalmar Brantings referat av förhandlingarna på
kongressen i Basel kan det ju tyckas som om dessa ord i manifestet
hade varit en allmänt välljudande fredsönskan mitt i ett fasansfullt
krig:
”Sakasoffs skildringar t.ex. av fasorna på Balkan var gripande, men
kunde ensam fyllt en fredspredikan. Han kom ju därnere i från: han
hade sett mobiliseringen, då alla rycktes bort inom 24 timmar från sitt
och de sina, han skildrade hur alla förbindelser mellan de
bortdragande och hemmavarande avskuros, ingen fältpost släpper fram en nyhet,
ingen vet om maken eller sonen lever eller redan skördats av kulorna
och umbärandena, vård av sårade och sjuka är nästan en ironi att tala
om, så ytterligt litet förmår den mot det stigande hav av jämmer och
elände, som det moderna kriget på några timmar skapar. Där offras
kallt tusenden för en stormning mot en säker död, och i mörkret
skjuter man på sina egna, och det går veckor innan de, som fast sårade
verkligen överleva slagfältets fasor, komma under ordentlig vård på ett
sjukhus.” (Social-Demokraten 29-11-1912)
Hjalmar Branting kände säkerligen med kamraterna från Balkan
som beskrev krigets verklighet; men när han skall redogöra för
innebörden av kongressens beslut så överger han manifestets konkreta
ord för ett allmänt tal om den ”samlande lösen” som ger styrka:
”När manifestet var i utskottet och byrån fastställt med sina bindande
maningar till alla dem som det vederbör att sätta in mesta möjliga,
allt de förmå, envar efter sina förhållanden, för att hindra
massmordets vidgande från Balkan ut över Europa, så kände alla att här och
icke i vissa omtvistliga formler låg den samlande lösen, som ensam
kunde ge styrka.” (Social-Demokraten 30-11-1912)
Hjalmar Brantings underskattande av det ”omtvistligas”
betydelse förde honom till att förtydliga det egentliga innehållet i det
manifest han röstat på:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
