Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albaniens självständighet och den proletära internationalismen eller Branting och de albaniska stammarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju ingen roll.
Två år efter det att Hjalmar Branting först röstat på
Baselmani-festet och sedan vantolkat det inför de svenska arbetarna skrev han
artikeln ”Hell Belgien!”. Där fanns inte spår av den riktiga — och
av historien bekräftade — analys av de imperialistiska
motsättningarna från Baselmanifestet. Nu framträdde Hjalmar Branting — och
med honom under olika fanor och olika fosterland nästan alla de
ledande ’förtroendemännen” inom Internationalen som
bourgeoi-sins ideologer. Men Hjalmar Brantings artikel har dock den särarten
att den — tillsammans med vad den ur det italienska socialistpartiet
just uteslutne redaktören Benito Mussolini vid samma tidpunkt skrev
om "det våldtagna Belgien” — utgör det mest floskulöst
ententepro-pagandistiska som någon ledande personlighet från II
Internationalen i de neutrala länderna lyckades producera:
"Men så kom folkrättsbrottet mot Belgien. För oss, som själva vilja till
det yttersta bevara vår neutralitet kändes det som en stöt mot eget
hjärta. Det vände hela stämningen hos vårt folks djupa leder, och det
var som om t.o.m. i den tysksinnade delen av vår press stämmorna
förlorade sin självsäkra klang. Och ju hårdare framfarten blev, ju mera
genomtåget tog karaktär av en härjande erövrares invasion, desto
starkare växte svenska hjärtans sympati för det lilla tappra folk, som höll
ut för rätt och frihet oförskräckt, utan att räkna krossande övermakts
tal. . . Därför: hell Belgien! Och min varmaste önskan som svensk
måste bli denna: skulle en dag, mot vad vi hoppas och till trots för den
folkfred vi söka förbereda, vårt neutrala land hotas av våldet, må vi då
endräktigt följa Belgiens lysande föredöme, segerbetryggande mitt i
skenbar undergång!” (Social-Demokraten 22-12-1914)
Från opportunismen och förräderiet åter till Balkan och
socialisternas "beundransvärda hållning” år 1912! Manifestet kom inte med
tomma ord när det hyllade Balkanländemas socialdemokratiska
partier. Inför kriget hade den nationella chauvinismen och den
religiösa fanatismen piskats upp av de härskande klasserna och de
regerande dynastierna. Propagandakvamarna malde så som de några
år senare skulle mala om Belgien.
Men vid krigsutbrottet protesterade Bulgariens
Socialdemokratiska Arbetarparti (de "trånga”) mot krigsförklaringen. Partiets
centralkommitté sammanträdde under ledning av Dimitar Blagoev och
sände en hälsning till Internationalens kongress i Basel:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
