- Project Runeberg -  Albansk utmaning /
103

(1970) [MARC] Author: Jan Myrdal, Gun Kessle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal is still alive, as far as we know. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albaniens självständighet och den proletära internationalismen eller Branting och de albaniska stammarn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

falla offer för österrikisk-ungersk och italiensk härsklystnad. Häri ser
kongressen inte blott en fara för Albanien självt utan också inom kort
ett hot mot freden mellan Österrike-Ungern och Italien. Blott som
självständig länk i en demokratisk Balkanfederation kan Albanien
föra ett självständigt liv. Kongressen uppfordrar därför
Österrike-Ungerns och Italiens socialdemokrater att bekämpa varje försök av
deras regeringar att indraga Albanien i sin inflytelsesfär, samt fortsätta
sina bemödanden att befästa de fredliga förbindelserna mellan
Österrike-Ungern och Italien.”

Från Vlora hade Ismail Qemal på den albanska
nationalförsamlingens vägnar telegraferat till stormakterna att Albanien var en
självständig och i Balkankriget neutral stat. Ännu trängde arméerna
in i landet, ännu var de turkiska befälhavarna och deras trupper
kvar i landet, ännu teg stormakterna.

Men den internationella arbetarklassens högsta organ,
Internationalens kongress hade gett partierna i uppdrag att värna Albaniens
rätt. I Österrike-Ungern och Italien ställde sig den organiserade
och medvetna delen av arbetarklassen i vägen för sina regeringars
planer och runtom i Balkanstaterna tog de medvetna socialisterna
ställning för Albaniens rätt trots krigshets, chauvinism och
undantagstillstånd. I Rabotnicheski Vestnik skrev Georgi Dimitrov:

”Det pågående grymma och ohämmade ’befrielsekriget’ har täckt
slagfälten med hundratusenden döda och förvandlat ett antal rika och
välmående områden i Trakien, Makedonien, gamla Serbien och
Albanien till aska och ruiner och omintetgjort det normala ekonomiska
och politiska livet i Balkanländerna. Med den kommande
uppdelningen av de ’befriade’ länderna och folken hotar kriget nu att. . .
dränka Balkanländerna i sitt eget blod och tända eld på hela
Europa . . .”

Dock Internationalen var anfrätt och opportunismen stark. Det
dröjde inte många dagar efter Basel förrän
högersocialdemokraterna försäkrade ”sina” regeringar om sitt stöd för det planerade
världskriget. I den tyska riksdagen stod Eduard David upp och
talade i den tyska socialdemokratiska riksdagsfraktionens namn och
gav den kejserliga regeringens utrikespolitik sitt stöd och hävdade
att Trippelalliansen var en fredsfaktor.

Denna allians som förnyades den 5 december 1912 skulle gälla
fram till den 8 juli 1920.1 dess sjunde artikel heter det:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:53:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jmalbansk/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free