Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inte bara en kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemska överklassen tillhandahöll själva gendarmer för ordningens
upprätthållande. Albanien var under dessa år ett land som bra
mycket liknade många nutida länder i Afrika, Asien och Latinamerika.
När Italien ockuperade landet skedde detta inte för att den
italienska imperialismen var missbelåten med det sätt på vilket Ahmed
Zogu skötte landet åt dem; det var en militär aktion som säkrade de
italienska imperialisternas intressen i konkurrensen med den tyska
imperialismen. Dessutom gav den ära. För Vatikanen var
ockupationen lämplig; den var tacksam över vad som bjöds den.
År 1934—1935 när Ahmed Zogu för egen del direkt pungslog
statskassan på 3,7 procent av nationalbudgeten då gick 41,4 procent
av budgeten till de väpnade styrkorna — för att hålla ordning på
folket — och 2,4 procent av budgeten till statliga insatser för
jordbruk och industri. Stora delar av befolkningen var arbetslös.
Statstjänstemännen (de lägre) kunde få vänta halvårsvis på att få sina
löner utbetalade och Ahmed Zogu var en av västeuropeiska
veckotidningar välkänd monark. Känd för sin strävan att utveckla sitt
lilla Balkanland.
Alla partier var förbjudna, pressfriheten avskaffad, det fanns
ingen arbetarskyddslagstiftning, det fanns ingen socialförsäkring, de
italienskägda storgodsen fördrev tiotusentals bönder från sin jord. I
hela Albanien gavs år 1938 300 små industrier. Arbetarklassen
uppgick till 15 000 personer. Om en albansk och en utländsk arbetare
arbetade sida vid sida, då fick utlänningen betydligt mer betalt för
sitt arbete än albanen. Mitt i eländet vandrade präster, gendarmer
och utländska experter. Albanien hade blivit ett land som höll på att
utvecklas av utländskt kapital.
— Vad var Burelli? En by med tio hus, två affärer, ett fängelse,
en polisskola och ett kafé. Vad är det nu? En stad med skolor och
sjukhus och industri.
Det var riktigt. Burelli var en stad. En trivsam stad där folk
promenerade i kvällstimmen. Men vägen till denna stilla trivsamma
kväll hade varit lång för de sakta promenerande, de högt talande och
skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
