- Project Runeberg -  Albansk utmaning /
187

(1970) [MARC] Author: Jan Myrdal, Gun Kessle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal is still alive, as far as we know. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beror på vad man menar med ”stalinistiskt”. Husak skulle inte
drömma om att dela ut vapen till tjeckiska och slovakiska
ungdomar. Han skulle inte överleva många timmar. Kadar skulle inte
dela ut k-pistar i Ungerns byar. Bresjnev skulle inte gå omkring och
ge de sovjetiska studenterna handgranater.

Albanien är ett fattigt land. Där finns många svårigheter. Men
ett land där hela folket är beväpnat och där det finns skarpa skott i
varje stuga kan inte regeras av en liten klick mot folkets vilja. Det
är en mycket enkel sanning. Husak, Kadar, Bresjnev inser denna
sanning mycket väl.

Den Befrielsearmé som bildades under kriget var en politisk armé,
en demokratisk armé. Dess disciplin var en medveten disciplin.
Kommendanten och den politiske kommissarien hade sina
uppgifter; men de var inte ”överordnade” i vanlig mening. Alla
stridsoperationer, alla utnämningar, alla kadrer, diskuterades av enheterna.
Det är nödvändigt med ledare, det är nödvändigt att ge order; men
dessa ledare kunde leda därför att de ledde en demokratisk armé i
vilken alla politiska och sociala frågor diskuterades och där ingen
”stod över kritik”.

Under kriget sökte fascisterna och ockupanterna skapa sig en
politisk bas i Albanien genom att propagera ”Stor-Albanien”, det
”etniska Albanien”. Detta ”etniska Albanien” var de albanska
patrioternas krav från adertonhundratalet, från 1912, från 1920. Det
finns -—- som Lenin påpekat — inte det folkligt demokratiska krav
som inte i ett givet läge kan missbrukas i reaktionens tjänst. Att
bekämpa denna föreställning och upprätta ett broderligt samarbete
med de serbiska, montenegrinska, makedonska och grekiska
patrioterna var en av de politiska huvuduppgifterna i det nationella
befrielsekriget. De nationella frågorna var klassfrågor; de nationella
frågorna skulle efter kriget lösas på ett riktigt sätt i det befriade
Balkan där befrielsen från ockupanterna också skulle lägga grunden till
en social befrielse.

Jag har skrivit att ”hela folket” är beväpnat. Det är sant om man
med ”hela folket” menar ”hela det arbetande folket”. Det är inte
sant om man med ”hela folket” menar att även de reaktionära
elementen, de gamla jordherrarna och deras lakejer är beväpnade. De
är inte beväpnade. De har ingen makt. Det är det arbetande folket
— den överväldigande majoriteten — som är beväpnad och denna
majoritet har makten och vapnen och är beredd att bruka dem om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:53:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jmalbansk/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free