- Project Runeberg -  Albansk utmaning /
188

(1970) [MARC] Author: Jan Myrdal, Gun Kessle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal is still alive, as far as we know. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den foma härskande klassen — den lilla minoriteten — åter skulle
vilja ta tillbaka ”sin” egendom och makt. Detta har det albanska
folket inte lärt bara av teoretiska diskussioner; de har lärt det genom
dyrköpta erfarenheter. Både 1924 och under kriget.

När de italienska fascistema ockuperade Albanien då
samarbetade de albanska feodalherrama och den härskande klassen i
Albanien med ockupanterna. Men det gick illa för Mussolini. När han
blev farlig för den italienska bourgeoisin störtade de honom och
sökte kontakt med Storbritannien och Förenta Staterna. Ty
motståndet mot Mussolini höll på att växa till social revolution. Den
italienska bourgeoisin ville fred. Inte därför att den var fredlig men
därför att svartskjortorna inte längre kunde hålla det italienska
folket nere. Den italienska bourgeoisin behövde hjälp — så som den
franska behövt hjälp 1940.

Det fanns en olikhet. En avgörande olikhet. Storbritannien och
Förenta Staterna befann sig i krig med det fascistiska Tyskland. Att
krossa hitlerismen var nödvändig för att folken i Europa skulle
befrias. Men de italienska kommunisterna såg blott denna olikhet, de
såg inte likheten med 1940 och de såg inte klart Storbritanniens och
Förenta Staternas klassintresse i kriget och de lämnade ifrån sig
sina vapen och de blev ”lagliga” och för det lider det italienska
folket än i dag och för det svälter man i Syditalien än i dag.

I Albanien gick det annorlunda:

Den 8 september år 1943 kom vapenstilleståndet mellan Italien
och de allierade. Den 10 september år 1943 telefonerade Ribbentrop
till Herman Neubacher, ”Der Sonderbeauftragte des Auswärtigen
Amtes för den Siid-Osten” i Belgrad och meddelade att ”der
Fiihrer” önskade:

”. . . ett på eget initiativ självständigt Albanien.”

Nästa dag flög Herman Neubacher till Albanien.

”Läget var inte särskilt förvirrat. Sydalbanien var delvis i de
kommunistiska partisanernas händer. Mot dem hade italienarna haft ringa
framgångar. Därför hade redan innan omvälvningen en tysk division
förlagts till Elbasan. Dessa partisaner var våra säkra
guerilla-motstån-dare under den kommande tiden.

De nationalistiska kämparna som gått till skogs mot den italienska
ockupationen (Balli Kombetar = Nationella Fronten) kunde enligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:53:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jmalbansk/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free