Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeln om huvudfienden inte bli farliga för oss. För dem var — liksom
i Jugoslavien och Grekland — kommunisterna huvudfienden . . . ’Balli
Kombetar’-folket kämpade aldrig mot våra trupper. De drog sig
undan eller vände sig mot partisanerna i söder. Endast Abbas Kupi som
kände sig som kung Ahmed Zogus ståthållare blev kvar med — som
det sades — något mer än tusen anhängare i området mellan Tirana
och Shkodra, hos honom fanns också engelska förbindelseofficerare.
Vi lät honom vara i fred och han oss. Han hade gott rykte i landet och
den konstituerande nationalförsamlingen (den tyska
quislingregeringen J.M.) sände till honom i skogen i oktober 1943 en högtidlig
hälsning — det gjorde inte oss något ont.”
Storgodsägarnas quislingregering utropade nu ”Stor-Albaniens”
oavhängighet. Denna quislingregering hjälpte de tyska
ockupanterna att bekämpa partisanerna och:
”. . . Fiqri Dino . .. hade goda förbindelser med Abbas Kupi i vars
högkvarter engelsmännen befann sig. Redan i början av sin
kandidatur hade Fiqri Dino meddelat mig att han blott kunde överta
regeringen om Tyskland lämnade utrustning för två bergsdivisioner (med
pansar). Jag är fortfarande övertygad om att detta krav utgick från
Abbas Kupi som uppenbart hade överlagt med sina engelska
förbindelseofficerare om hur man — innan de tyska trupperna drog bort,
vilket inte kunde dröja länge — skulle kunna komma i besittning av
en vapenarsenal med vilken man kunde stå emot de röda
partisanernas tilltagsenhet. Denna min åsikt bestyrktes av det förhandlingsförsök
som den siste chefen för Intelligence Service i Albanien gjorde. Han
ville förhandla med oss med anledning av tillbakatåget från Balkan
och då kriget i alla fall var förlorat för Tyskland ville han att de tyska
trupperna skulle stanna kvar i Albanien och hålla sina stödjepunkter
och inte överlämna vapen till befolkningen till dess vi ’med bibehållen
ära’ kunde transporteras bort som krigsfångar. Liknande anmodanden
kom genom underrättelsetjänsten även rörande en av våra divisioner
(general Lanz) som befann sig i Nordgrekland . . . Denna
oundvikliga utveckling av motsättningarna mellan de nationalistiska och
kommunistiska motståndsrörelserna hade också i Grekland och Albanien
fört till att de nationalistiska frikårerna hade fått upphöra med sin
aktiva kamp mot ockupationstrupperna. De engelska
förbindelsestabernas ansträngningar att uppnå ett sammangående mellan de båda
grupperna förblev resultatlösa. På jugoslavisk mark gjordes dessa
ansträngningar på fullt allvar, i Grekland och Albanien däremot med ringa
eftertryck. För England och dess korta väg till Indien var det två helt
olika saker om norra Balkan eller Egeiska havet blev bolsjevikiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
