- Project Runeberg -  Albansk utmaning /
190

(1970) [MARC] Author: Jan Myrdal, Gun Kessle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal is still alive, as far as we know. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Också det trånga Otrantosundet vid vilket Albanien låg och vars
be-härskare kunde spärra av det nordliga Adriatiska havet var
fortfarande av betydelse för den engelska medelhavsflottan. Därför ledde den
senare passivititet som den grekiske nationalistledaren Napoleon
Zer-vas (’Edes’) och i Albanien zogisten Abbas Kupi visade, inte till någon
konflikt med de engelska vännerna under det att i Serbien förde Draza
Mihajlovics uppträdande till konflikt. Han var också förbittrad över
det verksamma stöd som engelsmännen gav Titos partisaner. . . Jag
har redan förut beskrivit hur engelsmännen vid början av vårt återtåg
från Balkan och Grekland försökte ta kontakt med den tyska sidan. På
engelskt håll var oron stark och berättigad att de tyska truppernas
återtåg från detta område kunde leda till att kommunistmakten
upprättades. Därför hade engelsmännen när de tyska styrkorna började
dra sig tillbaka från de grekiska öarna och från det grekiska fastlandet
inte på ett verksamt sätt stört operationerna då de inte ville underlätta
arbetet för de röda partisanerna. Då sökte också den engelske ’general
Ättika’ Scobie ett samtal. . . med mig. I det tyska högkvarteret tryckte
jag på mycket starkt för att få tillstånd till ett sådant
sammanträffande .. . men min anhållan blev omedelbart avslagen. Engelsmännens
prognos var riktig... I Jugoslavien lät Västmakterna sakerna ha sin
gång. Där hade Tito blivit det avgörande ögonblickets man och
Adriatiska havet var ett andra rangens problem . . .”

Samtidigt som engelsmännen förde dessa förhandlingar med
tyskarna och genom Fiqri Dino — quislingen — sökte skaffa Abbas
Kupi tyskt pansar att användas mot partisanerna så lät det allierade
överkommandot i Medelhavet meddela Enver Hoxha:

”. • • gör ert yttersta för att se till att era styrkor inte uppträder
fientligt mot Abbas Kupis trupper . . .”

Överste Palmer, chef för den Brittiska Missionen i Albanien, bad
i september år 1944 om tillstånd för brittiska specialförband att
landstiga var de ville i Albanien. Men albanerna hade redan gått
till generalangrepp mot tyskarna och fann denna ”hjälp” överflödig.
Överste Palmer fick inresetillstånd för 18 personer.

När britterna försökte landstiga i Albanien lät Enver Hoxha hälsa
dem välkomna som vänner och stora allierade — och förklarade att
därest inte trupperna omedelbart lämnade albanskt territorium
skulle de betraktas som främmande trupp på albansk jord och
drivas bort med vapenmakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:53:33 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jmalbansk/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free