Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
statsägda bolagets tjänstemän plockar ner sådana antenner och om
de boende finskspråkiga envisas med att sätta upp dem kan de
straffas.
Men i Albanien — som har så stora svårigheter att kämpa mot —
där läser den grekiska minoriteten grekiska som första språk i
skolorna. Där har minoriteten rätt att behålla sitt språk. Där
diskrimineras inte de som har grekiska till modersmål.
Detta är olikheten mellan en kapitalistisk och borgerligt
chauvinistisk politik och en socialistisk och icke-chauvinistisk politik i
språkfrågor. (Och i Albanien är det inte förbjudet för hyresgästerna
i statsägda hus att sätta upp TV-antenner riktade mot Italien.)
Inför det turkiska väldets upplösning och de kommande
Balkan-krigen hade Balkanfederationen ställts som lösningen på de
nationella problemen. Det hade varit en riktig lösning och den
förebådade den lösning som Lenin gav åt nationalitetsfrågan i revolutionens
Ryssland. Men den hade inte blivit förverkligad, den hade blivit en
uppmaning. Det blev inte arbetarklassen på Balkan som kom att
leda nationsbildningen; det blev de chauvinistiska bourgeoisierna
och hovklickarna.
Balkanfederationen kom att kvarstå som den kommunistiska
rörelsens lösning på nationalitetsfrågorna på Balkan under tjugotalet.
Men de balkanska staterna utvecklades och läget förändrades. Så
kom frågan att även den förändras. Under befrielsekriget mot
fascis-terna stod inte ”Balkanfederationen” utan den ”nationella
befrielsen” som huvuduppgiften. Denna nationella befrielse skulle inte
genomföras mot de övriga balkanfolken. Inom den albanska
befrielsearmén fördes en ihärdig kampanj mot de reaktionära kretsarnas
och de tyska fascisternas försök att utnyttja det gamla demokratiska
kravet på det ”etniska Albanien”.
Diskussionen om Balkanfederationen och dess frågor brukar i
Sverige avslutas med att någon säger:
—- Stalin var emot den. Han skällde på Dimitrov för att denne
tagit upp den.
Det är både sant och falskt. Sant är att Dimitrov tagit upp frågan.
Han besvarade en intervjufråga om Balkanfederationen och sade
bl.a.:
”När frågan mognat — vilket den utan tvivel en gång kommer att
göra — kommer den att lösas av våra folk, av de folkdemokratiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
