Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständighet var ovanligt lång och bitter. Men denna bittra kamp gav
också viktiga erfarenheter. Frågor som inom många partier aldrig
på allvar ställts — och än mindre besvarats — hade det albanska
folket fått ställda för sig och fått besvara i en svår kamp.
Frågan om enhetsfronten av alla arbetande under det proletära
partiets ledning som förutsättning för seger hade ställts och besvarats
mellan 1920 och 1941.
Den nationella självständigheten och den internationella
solidariteten var ingen abstrakt fråga för ett folk som nått sin självständighet
genom så svåra offer.
Tron på att de imperialistiska makterna plötsligt skulle förändra
karaktär och att ”fredsfrågan” inte var en klassfråga kunde inte
omfattas av ett folk som haft det albanska folkets erfarenheter.
Men dessa erfarenheter hade också lett till att partiet på ett riktigt
sätt ställt frågan om makten under kriget. Den gamla statsapparaten
hade krossats. Folket hade inte gett efter för locktonerna från
Storbritannien; de hade själva befriat sig och motsatt sig varje
inblandning av utländska makter. Så hade de undvikit att gå den väg som
Frankrikes och Italiens kommunister gick.
För Albanien hade Sovjetunionen och Stalin varit ett stöd och ett
värn. Det var Sovjetunionens trupper som krossat den hitlertyska
krigsmaskinen. Det var Stalin som hjälpte dem politiskt när de
jugoslaviska ledarna höll på att överta landet. Men Albanien hade inte
varit ockuperat av sovjetiska styrkor. De negativa drag som kom att
få så allvarliga följder i så många länder i Östeuropa kunde inte
påverka den albanska utvecklingen.
Erfarenheterna av hur de jugoslaviska kamraterna förföll under
loppet av några korta år från kommunister till storserbiska
chauvinister hade rest frågan om revisionismen på ett mycket konkret sätt
för hela det albanska folket.
I Albanien hade heller inte hunnit utbilda sig ett socialt skikt av
betydelse som kunde bli den samhälleliga basen för en utveckling
motsvarande den i Sovjetunionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
