Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugo år efteråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisrnens inom vilken vi läste och diskuterade och skrev.
Den tyska emigrantlitteraturen hade djupt påverkat
oss. (Den humanistiska fronten, som Berendsohn
kallade den.) Där hade vi rötter. Heinrich Mann och
Thomas Mann, den tyska tradition som måste
erövras mot de tyska herrarna. Men också Th. Th
Heines ”Jag väntar på under” och ”Sällsamt händer”.
Det är inte svårt att spåra sådana inflytanden i vad
jag då skrev. (Under femtiotalet arbetade jag också
långa tider utomlands och tvangs skriva på engelska
eller tyska.)
Nu — tjugo år senare — är det inte de svenska
fyrtiotalisternas och femtiotalisternas insnörda och
trångbröstat sekteristiska provinsialism som präglar
kulturklimatet. Det är åter vår stora tradition. Nu
är det åter en världslitteratur och en världsrevolution.
Det är möjligt att tala såväl om Woody Guthrie som
om Plechanov. Inte ens litteraturhistoriker vågar just
nu le medlidsamt överseende när man berättar för
dem hur fascinerande och berikande det är att läsa
böcker. På femtiotalet gjorde de så. Då träffade jag
unga litteraturhistoriker som på allvar menade att det
var skadligt att läsa.
Men erfarenheterna från den mörka period som
sträckte sig från krigsutbrottet fram mot sextiotalet
visar att det officiella Sverige ser de estetiska
decennierna som ”normala” och gör sitt för att få dem åter.
Också vi kan snart nog få vårt nittiotal, vårt tjugotal,
vårt femtiotal igen i landet. Men också i en
provinsiell isvind bör vi arbeta vidare. Ty hur ser kyla
verkligen ut?
DET ARET 1951
”Vi har glädjen att förmedla en inbjudan till
Ungdomens och Studenternas Världsfestival för fred i
Berlin den 5—19 augusti 1951, som anordnas av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
