Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förfallets romantik och skapandets realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förfallets romantik och skapandets realism
29
allt det allvarliga som verkligen händer. Där Jan
Fridegård, Ivar Lo och Moa Martinsson arbetar
utifrån ett djupt känt ansvar, ett ansvar mot sig själva
och sin tids människor, där arbetar Bo Setterlind och
hans följeslagare inte bara ansvarslöst, utan vad vida
värre är, okunnigt. De förmår själva inte överblicka
sin egen tid och av detta drar de den slutsatsen att
ingen ens bör försöka studera och arbeta i den värld i
vilken vi lever och i vilken vi kommer att dö. De
bidrar själva till att skapa det dunkel och den dimma
som gör det svårt för människor att se de enkla och
klara linjerna i livet och samhällsutvcklingen.
Men––––––-Bo Setterlind är inget ovanifrån ned-
ramlat, han är bara slutprodukten av en lång
utveckling. Vi här i Europas utanmarker har haft god
litteratur, men vi har ännu inte haft stor litteratur.
De författare, Strindberg till exempel, som försökt
göra verklig litteratur, knäckte vi och hunsade vi och
när de slutligen dog och kunde förklaras heliga
skyndade vi oss att leta ut allt det svaga och splittrade
hos dem och hålla upp det som förebild och
na-tionalkultur.
Det sägs att vi har ett folkhem, i varje fall ett
kulturellt folkhem, men vad vi i verkligheten har är
en akademikerkår som, i motsats till de flesta andra
länders, alltid varit totalt renons på patos och vilja
att bygga en framtid. Vi har satt folkkonsten på
Skansen och gjort folkdansen till föreningsprotokoll.
Hemslöjden har spaltats, dels blivit schablonglödritade
askfat och de blivit primitivitetssnobberi för sysslolösa
kulturella. Vår arbetarklass söker man kulturellt
avväpna och spela i händerna på den kolorerade vecko^
pressen. Vi har skaffat oss ett förtrustat
tidnings-väsende på halsen som överträffar den gula pressen i
Amerika ifråga om ovederhäftighet och sensations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
