Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återbördad till fosterjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill skriva. En av mina skrivande vänner sa att det
låg dynamit i hans språk, att de snälla och anständigt
borgerliga tidningar som tryckte honom skulle bli
förfärade om de visste vilka farligheter som låg inlindade
i hans språk. Synd bara att ingen lyckats linda ut
farligheterna igen. Det skulle behövas. Nej, det
dunkelt sagda blir knappast bättre av att även vara
dunkelt tänkt. Isoleringen och innestängdheten leder till
dunkelhet. När man inte längre har något att skriva
om annat än sin själ måste man ju i alla fall se till att
man skriver ett vackert språk om det lilla livet.
Men man skall inte anklaga skrivarna personligen.
Det är inte deras fel. De kan inget annat, vet inget
annat, de är hederliga män, alla är de hederliga män.
Det går åt bra många kilometer papper om året för att
täcka behovet av beklaganden över ”radikalismen som
kom bort”. Många av dem som beklagar sig är själva
radikaler på villovägar, men andra är i god tro. Man
vill ha en snäll, om inte hovfähig, så dock
tegelbacks-fähig radikalism. En radikalism som är väldigt radikal
men helt ofarlig och inte trampar någon på tårna. Jaa
— de sexuella liktorna kan ju i nödfall få trampas på.
Det är bara tråkigt nog så att en sådan radikalism
aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas.
Bristen på radikal litteratur är brist på marknader för en
sådan litteratur. Även radikaler måste leva och äta
ryktas det. Man äter dåligt om man inte har den ”rette
tru.” ”Ein mann i dette lande som ikkje hev den ’rette
tru5, han må finne seg i å vera heimlaus. Hen er
ut-stöytt av samfunde och hev ikkje rett till å draga
nokon med seg”, påpekade redan Garborg.
Det litterära och konstnärliga arbetet värderas
mycket lågt i Sverige. På den sociala skalan står en person
som ägnar sig åt dessa tvivelaktiga yrken någonstans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
