Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det radikala och det mänskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till synes borgerliga institutioner blir den i verkligheten
endast en hjälpreda åt reaktionen. Den inympar
människoförakt.
Också Chaplin skildrar, och skildrar ofta mycket
bittert, fulheten, dumheten, dårskapen och brottet.
Men han skildrar aldrig människan som ful, dum och
lastbar. Tvärtom. Tvärs genom allt detta låter han
hennes mänsklighet stiga fram. En viss bestämd
människa kan vara brottslig, men människan som sådan
hon är på sin höjd bedragen.
Det är inte likgiltigt vad man skrattar åt. Chaplin
påpekade en gång att det var ett gott skämt om man
tappade en glasstrut innanför urringningen på den
uppblåsta, galaklädda direktörskan. Det var ett skämt
som avslöjade hennes falska värdighet och publiken
skrattade. Men om glasstruten tappades innanför
kläderna på en trött och utarbetad städerska, då var det
inte skämt längre, då var det en olycka som väckte
medkänsla. Att skildra det på annat sätt skulle vara
falskt, skulle vara ett människoföraktande hån.
Ett konstverk blir inte stort därför att linjerna är
vackra eller språket har rytm. Konstverkets storhet är
beroende av vilken verkan det får på publiken. En
konst, som gör människan osäker, tveksam, som får
henne att förlora tron på sig själv och på sin egen
förmåga, vem har nytta av en sådan konst? Svaret är
givet; dem i vilkas intresse det ligger att människan
är försynt, försagd, utan egen vilja och aktivitet. Ett
konstverk däremot som får människorna att se klarare
och handla fastare, det konstverket tjänar
människorna, tjänar framtiden och arbetarklassen.
Det sägs ibland att en sådan inställning inte ger
konsten och konstnären något spelrum. I de
kulturradikala borgerliga tidningarna målar man ibland upp
en skräckbild av en uniformerad, tråkig och trögläst
litteratur. Den bilden är naturligtvis skev, en tråkig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
