Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esteticismens barbari och skrivarens roll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stryka två saker: Jag har inte den ringaste önskan att
det övas våld mot någon litteratur, den må vara aldrig
så estetiserande. Men jag hoppas och anser det
sannolikt att en ökad klarhet kommer att ställa varje
skrivare inför det moraliska avgörandet. Vart syftar du?
Varför? I vems intresse?
Jag anser för det andra att det inte ligger det
ringaste förkvävande eller frihetsinskränkande i att
inse och medvetet arbeta med verkligheten i stället
för att tycka och känna. Det står varje människa
fritt att ”tycka” vad han vill, men det står inte en
ingenjör fritt att ”tycka” hållfasthetsberäkningar när
han bygger en bro. Och jag tror inte att ingenjören
finner detta frihetsinskränkande. Att lära sig inse vad
som sker och arbeta från dessa rön, det minskar
”tyckandet” men det minskar inte friheten, tvärtom,
först då blir man fri, ty först då kan ens arbete nå
de resultat man syftar till.
Det har under lång tid förts en intensiv formdiskussion
i Sverige. En hel del unga litteraturkritiker har börjat
intressera sig enbart för ”det sköna”, man har skrivit
väldigt många artiklar, ohyggliga slag har utkämpats i
spalterna och träsvärden har korsats så det knackat
ljudligen. Personligen finner jag hela denna debatt
ganska så meningslös. Man har talat om stilen, som
om den kunde klistras fast utanpå ett litterärt arbete
med hjälp av ordanalyser och associationskedjor. Man
har talat om ”den nya romanen”, som om den vore
en utsökt utsirad kruka i vilken nu bara behövdes
hällas lite innehåll.
Det hela har legat på sidan om de verkliga
problemen (ehuru det har haft sin syftning och verkan).
På de flesta håll har man nog insett detta.
Inom prosan kommer man ändå aldrig ifrån det
mycket enkla kravet att man ska berätta en historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
