Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klartext, mörkt tal och kulturellt fikonspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
direkta sensationerna.
Recensenten visar här att han är en bildad man och
att han behärskar åtminstone ett utrikiskt språk,
engelska. Men för övrigt blir det enda resultatet av
hans skrivande att han lyckas skrämma bort något
femtiotal eventuella läsare från Folke Isakssons bok.
(Om boken är så besvärlig för den som har böcker
som yrke, hur svår är den då inte för en enkel
amatör?)
2. Bergmans dikter är nästan religiöst allvarliga men
på det sättet att det är diktionen som förhåller sig
patetiskt allvarlig inför motiv och atmosfärer som
har en mycket blek men stundom suggestivt
undflyende aura av mening kring sig.
Med det citatet har vi kommit ut på de stora fria
vidderna där orden tumlar omkring i ursprunglig
paradisisk oskuld, i varje fall har de ännu inte hunnit äta
av frukterna från kunskapens träd och blivit som en
av oss.
Det farligaste med detta litterära fikonspråk är att
det även förleder skribenter, som har mycket att
säga och viktiga saker att ge, att isolera sig från
sina läsare. När Svante Foerster i AT den 21.1.55
skriver: ”Det är i tids- och människoengagemanget
som inte minst den stoffliga, temativa tillgången
ligger, konstnärligt betraktat.” Då har han inte hållit
det tillräckligt klart för sig att han skriver i en
tidning som är avsedd att läsas och han har låtit sin
riktiga och nödvändiga tankegång kläs i ord som
genom att läsaren inte förstår dem får denne att ta
avstånd från kulturdebatt och poesi. Han uppnår
således en effekt som är den motsatta mot den han ville.
Och där har vi kärnpunkten. Tankens klarhet
kräver språkets klarhet. Genom att tala mörkt eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
