Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radikalt och radikalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
debatt var, som Stai påpekar, att: ”Utvilsomt var det
så at den kultur-radikale krets som applauderte
överlands provokasjoner av de religiöse forestillinger, var
meget snever og uten kontakt med det arbeidende
— og arbeidslöse norske folks flertall... Den sociale
urett hade neppe värt mere påtakelig i Norge på
mange år enn akkurat i det hal ve år striden om ”Guds
grönne enger” raste over landet... Den samlede
arbeidslöshet blev av Sosialdepartementet anslått til
150—170 tusen mennesker.”
All den trycksvärta, all den lidelse och all den
intellektuella skärpa som stod till de radikala
intellektuellas förfogande förnöttes i detta läge på en debatt
som aldrig kunde bli annat än en skendebatt därför
att den inte hade det bittersta att göra med de norska
böndernas, fiskarnas och arbetarnas läge. Dessa stod
inför utsikten att svälta ihjäl i en kris som var den
värsta Norge upplevt, och utanför Norges gränser
härskade en hart när världsomspännande depression,
där fascismen spirade och det nya kriget grodde.
Än mera, debatten som ju till stor del blev en
debatt för eller emot kristendomen kom att isolera de
intellektuella och oskadliggöra dem just i ett läge då
deras insats varit av vikt. Debatten blev ett nederlag
för radikalismen därför att så många radikaler valde
en skendebatt där man kunde angripa ”radikalt” i
stället för att göra den nödvändiga insatsen till försvar
för människan, vilket i det läget betydde att gå ut
i debatten om jordbrukskrisen och arbetslösheten.
Man kan förstå de radikaler som ville slåss mot
kyrka och religion, men deras strid kom att skilja dem
från mycket stora delar av det norska folket och deras
politiska representanter och därmed försvaga
radikalismens position. Man kan inte begära att de
småbrukare som på våren 1933 i den värsta krisperioden
väntade på att länsman skulle komma och göra utmät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
