Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvar för en generation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i taxeringskalendrar eller andra anständiga
förenings-matriklar.
Men vad jag sa hjälpte inte mycket. Det var en
rörande enhet mellan dessa gamla radikaler annars
oeniga i det mesta. Psykologerna berättade om
psykologin som blivit levebröd. Psykologin som en
murbräcka mot ett dåligt samfund användes nu för att
täta springorna och få individerna anpassade till det
dåliga och sjuka. De unga psykologerna själva förstod
alls intet av sin uppgift. De ville bara bli placerade i
ordentliga lönegrader, få gott rykte och
pensionsförmåner. Och inga föredrag ute i bygderna utan gott
tilltagen ersättning.
Man talade om den unga efterkrigsgenerationen. De
som varken hade pionjärernas glöd eller
trettiotals-politikernas folkliga förankring utan som bara
arbetade för apparaten med apparatens fortlevande som
enda synbara mål. Världsomvälvningen som blivit
en valmaskin. Ungdomarna som inte längre slogs för
socialismen eller människan utan bara för att bevara
apparaten intakt och hålla sin egen stege på säker
mark. De övriga ungdomsgrupperna som därför mer
och mer kom att upphöra att rösta eller började rösta
på de borgerliga partierna.
— Till och med de unga konstnärerna är livlösa,
sa läkaren, något så tunt, så blodfattigt, så
välanpassat. Jämför med vad vår generation gjorde på
trettiotalet. Gå till Rådhuset eller till Sejerstedt Bödtkers
samling!
Och det blev morgon till sist och jag skulle ta tåget
till Sverige och flera av motdagisterna hade kommit
fram till att man egentligen borde skylla allt på kriget
och efterkrigets missräkning.
Men när jag satt på tåget fortsatte jag att tänka
på diskussionen. Att det fanns fog för deras kritik,
det var jag medveten om, men den gjorde mig ändå
6 — Ett femtiotal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
