Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Funktionalismen kompromissade ihjäl sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att allt rabalder till trots visade sig den radikala
trettio-talsarkitekturen oförmögen att lösa sin uppgift. Folk
vill ha gränder och plyschsoffor, annars trivs de inte.
Eller också är han förnuftig åt andra hållet,
hänvisar till det ansträngda läget på kreditmarknaden,
påpekar att vantrivseln är en följd av bostadsbristen,
hoppas att när man väl löst den sistnämnda (vid
nästa depression eller i varje fall omkring år 1997)
kommer kanske trivseln. Annars får man tillsätta
bostads-kuratorer som lär folk att trivas med vad de har.
För övrigt kan folk ju inte begära allt här i livet. Och
strängt taget betyder ju inte trivseln allt här i livet.
I varje fall är det viktigast att folk får tak över huvudet.
Och så bygger man vidare. Gata efter gata. Mil efter
mil. Cell efter cell. Blir det för monotont kan man ju
måla gubbar på fasaderna, sätta gotiska fönster mitt
i väggarna, beställa konstnärliga smidesjärnräcken, ta
till olikfärgat tegel, lägga punkthus här och där bland
trevåningslängorna.
Och man känner till det där. Och ingen tror väl
på allvar att det skulle bli bättre om man återgick till
gränderna och lorten och ingen har väl heller mage
att på allvar våga säga att allt skulle bli bra med lite
mer heminredningskult och ytterligare några ton
artiklar som vacker vardagsvara.
Det enda man i tysthet enar sig om det är att
tret-tiotalsarkitekterna nog ställde för höga mål. De trodde
för mycket på arkitekturen.
Men, hur är det med den saken egentligen? Trodde
man alltför mycket? Trettiotalets funktionalister ville
bygga för en ny tid. De ville skapa en arkitektur
anpassad efter vår tids teknik. De ville spränga isoleringen,
öka gemenskapen mellan människorna. De trodde sig
om att kunna omskapa samhällslivet och bereda
möjligheter för en öppnare livsinställning. Utnyttja den
moderna tekniken till att kvinnan skulle kunna bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
