Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademism och lönsamhetskultur i de dyra böckernas Jugoslavien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därför skorrar det som cynism när
förläggarföre-ningens representant Weiss säger:
— Tycker ni böcker är dyra? Men de som är roade
av att läsa har också fått så pass höga löner att de
har råd med böcker. De andra? Ja, om de vill läsa
så får de väl lära sig att offra någonting först.
Ty böckerna är dyra i Jugoslavien. I förhållande
till arbetarnas inkomster bland de dyraste i Europa.
Men på författarföreningen sägs:
— Böcker ska inte vara billiga. Då sätter folk inte
värde på dem. Då slänger de dem när de läst dem.
Och det ska löna sig att ge ut böcker. Vi äger våra
förlag själva. Vi är inte som ryssarna.
Vidare:
— Det finns alltid två kulturer. Det är därför vi
har filmtidningarna. Folk vill ha dem. Den verkliga
kulturen är internationell. Det finns ingen nationell
kultur, det är en självmotsägelse.
— Men om det internationella är lika med Paris,
skulle det inte då räcka med tre målare i Paris som
gjorde kultur åt världen?
— Vi är inte som ryssarna. Vi är fria.
Argumentet återkommer regelbundet var gång man
ställer en fråga. Argumentet förs vidare:
— Vi talar visserligen ett slaviskt språk men vi
har alltid fått vår kultur väster ifrån. Vi är inte
ryssar.
En svensk som aldrig trott att serber och ryssar var
detsamma men som också alltid vetat ganska så
bestämt att det funnits och finns en slavisk
kulturtradition blir rätt förvånad.
— Vi är inte ryssar, vi har alltid varit ett västligt
och civiliserat folk. Inte bönderna förstås, men vi
andra.
Efteråt undrar man. Man möter mindre tongivande
och de mindre tongivande är uppfriskande normala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
