Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska misären och dess akademi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlagsintressets och kulturkorstågens.
Den starka demokratiska opposition, som vid
nobelprisets instiftande framhållit det farliga och
smakvidriga i, att det litterära priset skulle utdelas av en
privat konungslig junta i stället för av en av Sveriges
författare utsedd jury, förändrades så småningom
under årens gång till ett tyst accepterande av
akademiens prisutdelande roll. Diskussionen kom att gälla
föremålen för priset och inte prisutdelarens
ovärdighet.
Denna förändring har sina orsaker. I den trånga
instängda luften därhemma kom denna akademiens
nya makt (som i större sammanhang med friare
vindar och mindre centraliserat kulturliv hade varit
ofarligare) att spela stor roll. Akademien blev ju åter
eftersträvansvärd (och man bör inte kritisera för hårt
— vem vet om man inte själv kan komma in så
småningom — en effektivt oppositionsdödande tanke).
Både nobelguldet och akademien är symptom på
denna svenska misär. Den småborgerliga
kompromissens trygga illusionism mitt i en lidande och
söndersliten värld tenderar att göra det andliga livet
veckopresskolorerat eller själaunket. Tänkandet, som
måste blunda eller bländas för att slippa se
verkligheten. Alla de skenproblem, som måste ställas upp
för att skymma de verkliga. Den borgerliga
trygghetens falskt folkliga utsmyckning, lillprinsar,
akademier, tvålannonser, radiotävlingar, psykologisk
rådgivning. Politikerna från de stora partierna som inte
ens längre vågar sig på den offentliga lögnen (som
dock hade sin inre spänning) och istället utnyttjar
sin bramstorpska förmåga till intetsägande ordsvall
därför att frågorna i grund är så klara och så enkla.
Det är i denna andliga atmosfär som
akademiledamöterna fostras för sin roll. Rabulisten blir äldre
och tröttare. Ämnena tryter. Efter självbiografin finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
