Note: This work was first published in 1972, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den halshuggna kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bild, då kan de inte längre tolerera att deras
kulturminnen ska behandlas som suvenirer och att de
avpolletterade erövrarnas museer ska ha företrädesrätt
till landets kulturminnen.
Indonesien har redan rätt tydligt tillkännagivit att
det anser Borobudurs buddhahuvuden som sin
rättmätiga egendom, och det kommer att försöka
återställa Borobudur i sitt ursprungliga skick även om
detta innebär förlust för västerländska samlare,
an-tikvitetshandlare och museer.
Denna utveckling påbörjades redan under
ockupationens slutfas. Det är inte längre möjligt att på
söndagarna bila ut med hacka, spett och spade för att
skörda tempelskulpturer. Kulturen är nationens arv
och egendom. Visserligen kommer det ännu att dröja
innan ett Sydostasiatiskt tempel blir lika fredat som
en svensk runsten, men det kommer inte att dröja
länge.
Men att skydda de kulturföremål som befinner sig i
landet är en relativt enkel fråga. Också därför att det
ju inte gäller annat än de kulturella centralföremålen,
nödvändiga för landets kulturella sammanhang. Av
konst och konsthantverk i högre suvenirklass (med
konstnärligt värde) både från äldre och nyare tid har
dessa länder tillräckligt för att berika världen under
överskådlig tid framåt. Det stora problemet är de
viktiga kulturföremål som redan lämnat landet, som
ryckts loss ur sitt organiska sammanhang och som
nu befinner sig i främmande samlares och museers
händer. Även här gäller samma förhållande, av
mumier har Egypten tillräckligt för att förse all världens
museer, av Nefertitehuvuden blott ett.
Både ur vetenskaplig och moralisk synvinkel är
det självklart att Nefertite bör återgå till Egypten, att
Borobudurs buddhahuvuden bör återgå till Indonesien,
att partenonfrisen bör återgå till Grekland. Att som
11 — Ett femtiotal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
