- Project Runeberg -  Söndagsmorgon /
192

(1989) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

res intresse lätt i förhållande till den
institutionaliserade automatik som dömer Lyrikvännen.

När det gäller elektrifiering inser institutionerna att
det inte är en fråga om festivaler, hälsingsanföranden,
skåltal, hyllningar, framträdanden — utan om stolpar,
ledningar; kraft åt människor. Kulturen däremot...

Till det mest glädjande i arbetet har hört kontakterna
med läsarna. Jag skriver ord för att de skall läsas.
Telefonsamtalen, breven, diskussionerna. Två slags brev
har jag icke besvarat. Icke velat och kunnat besvara.
Dels de mycket berömmande. De har gjort mig på
något sätt osäker. Det är så ohyggligt lätt att bli belåten.
Men man ser på alla de belåtna man känner — och
blir rädd. Dels skällebreven. Men de är anonyma som
ledarstick. Kan icke besvaras. Övriga brev har jag i
görligaste mån sökt besvara. Det var ju min
skyldighet. Men jag har inte hunnit besvara alla. Speciellt inte
de brev som skulle kräva långa och tydliga svar inom
områden där jag själv inte lyckats nå någon
medvetandegrad som övertygar mig själv. Jag har ju också mitt
arbete. Men jag har dåligt samvete för alla de
obesvarade breven.

Detta var mitt mer personliga avsked till läsarna och
formen. Jag slutar därför att jag inte ombetts sluta,
därför att jag vill fortsätta, därför att jag är (rätt så)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:38:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jmsm/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free