Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tek etc. Måste utarbetas. Ju mer decentraliserat, ju
närmare människorna ju riktigare.
Det mest tragiska som kan drabba en skrivare: ord
som inte berör och påverkar. Att vara ledarskribent i
svensk press. Varje nytt val visar hur svag deras
opinionsbildande kraft är. Och varje val förvånas de lika
mycket (innerst inne). Det är inte fråga om ord och
skrivsätt. Det är en fråga om fiktivt skrivande. De
skriver inte om vad folk talar. De är inga språkrör, inga
folktribuner. De är tjugo män som sitter i ett hörn och
mumlar med varandra.
När man sagt allt detta, då svaras: »Vilket är ditt
program? Kom med ett program! Hur vill du att det skall
skrivas?» Men jag erkänner inga sådana program. Det
finns inga konstruktionsritningar. Det gäller
engage-ment i skrivandet. Ett ställningstagande som var dag
måste förnyas. Varje program är stelhet och död.
(Trots att inom varje tänkbart program väsentlig
litteratur kan skrivas av dem som tror sig följa ett program
därför att de inte känner dess gränser.)
Men ställningstagandet kan inte undgås. Viljan, den
drivande kraften. Och det är därför (att de leker som
barn med byggklotsar) jag finner så mycket av
samtida svenska författares produktion totalt utan intresse.
Inte av formella eller »programmässigt» skäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
