Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu misstror jag det personliga i allmänna sammanhang. Få
saker är så föraktliga som att (som så många reseboksförfattare)
skriva lustigheter om sin ”dysse” från Istanbul till Singapore. Det
skämtet smakar Waffen SS. Det är övermänniskans folkföraktande
lustighet inför mötet med de lägre stammar som inte hava lagen.
Men det kan vara nyttigt att tvingas till kunnande. Och det är
fascinerande att lära sig verklighetens sammanhang även om detta
gnager på levern.
Skeendet var mycket enkelt. På andra året blev jag trött.
Började tåla värmen sämre. I öknarna uppe vid Oxus fick jag
värmeslag, blev överkänslig för ljus, yrade. Detta förvånade mig.
Tröttheten tilltog. Fysisk ansträngning blev mig motbjudande. Jag
föredrog att vara i stillhet. Efter några månader blev min världsbild
allt mörkare. Min psykiska rörlighet avtog i takt med min fysiska.
Men jag hade inget sjukdomsmedvetande. Upplevde bara en
allmän retlighet och trötthet. En inåtvänd slöhet. Kanske lite
smärtor om jag tog i för häftigt. Ungefär ett halvår efter de första
kollapserna kom jag under läkarbehandling. Hade små urdjur i
tarmarna som börjat äta sig in i levern.
Den sjukdom jag har är alls inte ovanlig. Den typ av sjukdomar
den representerar, de smygande och debiliserande, är
kännetecknande för asiatiskt hälsotillstånd.
Alla är sjuka. Få däremot har sjukdomsmedvetande. Enligt den
undersökning som gjordes i Delhis slum var procenttalet som
ansåg sig sjuka i lungor, mage eller lever på ett ungefär detsamma
som det årliga dödlighetstalet.
Sjukligheten är så normal, invaliditeten så kännetecknande för
normalt hälsotillstånd att först döendet ger sjukdomsmedvetande.
Denna nedsatta vitalitet som av populärskribenter — politiska,
psykologiska och sociala — kallats asiatiskt själsliv, asiatisk
sinnesfrid, orientaliskt lugn, Asiens visdom är i verkligheten blott
symptom på invaliditet och kronisk sjuklighet. (Och dessa de stort
själfulla européer man träffat i dessa länder dit de rest för att
odla sin själafrid blir sårade när man påpekar att all den mystik
de fängslas av blott är symptom på urdjur i tarmludden. Det
själstillstånd de eftersträvar karaktäriseras torrt och sakligt i
Man-son^ klassiska ”Tropical diseases” som: ”fysisk och andlig slöhet,
introspektion och nevrasteni” kännetecknande symptom på kronisk
amöbiasis. Dessa stora andar hade kunnat nå samma eftersträ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
