Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snusk som en svensk statare aldrig kunnat föreställa sig)
typritningar till smittohindrande latringropar, att predika den
personliga hygienens moralitet för dem utan att ge dem rätten till den
jord de brukar, utan att ge dem möjligheter till en mänsklig
existens kanske kan betraktas som välment om det görs i
okunnighet och dumhet, men det är cynism om det görs med kännedom
om de verkliga förhållandena.
De hälsoreformer som genomförts av kolonialister och av
inhemsk överklass är reformer endast i den mening att de bidrar
till att förbättra de redan privilegierade skiktens hälsotillstånd.
Som Murray så riktigt uttrycker saken i sin resehandbok över
Indien och Pakistan: Det ligger i herrns intresse att se till att hans
tjänare inte är smittoförande.
En läkare till Asien är alltid av godo. Att undanröja en
bråkdel av mänskligt lidande är en god gärning. Men vi skall inte lura
oss att tro att vi därmed löser någonting. Eller ens att vi börjar
göra rätt för oss. Från renässansen och framåt har våra länders
välstånd murats på andras nöd. Vårt eget land har varit i den
avundsvärda situationen att kunna följa i de stora plundrarnas
spår. Vi undkommer ingen del av denna vår skuld genom att
sända läkare och sjukhus.
Hälsoproblem i dessa länder kan lösas först som en del av en
social omvälvning. Den kommer folken själva att sköta om. Ty
inte ens snusk och sjukdomar kan i längden skydda ett orättfärdigt
system.
Om vi verkligen vill göra någonting (vilket man har all
anledning att tvivla på) är vår första skyldighet inte att göra en
revolution åt dem. Det kan vi inte. Det kommer de själva att styra
om. Men att inte motarbeta dem, att inte sätta käppar i hjulen
för dem. Därefter får vi börja återbetala de rikedomar, det kapital
vi varit med om att röva från dem. Dock inte återbetala genom
lönsamma investeringar. Det är inte återbetalning. Det är blott
ytterligare plundring.
Men i vart fall skall vi inte låta lura oss av medlidandets
sinnesfrid.
VI nr 9 1960
2 — Myrdal: Tal om hjälp
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
